Det bästa försöket hittils att lämna 2000-talet

Redan situationisterna hade klart för sig att poesi inte längre skrivs med dikter. Den våg av poetiska uttryck som formas på allas läppar i krisens Frankrike är lika ordlösa som uttrycksfulla. Brinnande bilar, skyltfönsters kristallregn och kravallpolisers inslagna pannben. Det är en poesi som bär på löften om att det totalhavererade system vi känner som kapitalism endast hålls vid liv av nyliberalernas konstgjorda andning. Ett sisyfosarbete som bär en aura av det sunda förnuftets hegemoni - den enda vägens politik. Välfärdsstaten ruttnar på historiens skräphög och det enda vi alla behöver göra är att bli entrepenörer med breda dollargrin.
Detta nyliberala skådespel spräcks inifrån och ut av studenter, arbetare och förortkids (och kanske främst av casseurs, vars huvudsakliga problem är en fråga om taktik - inget annat). De för in Historien i ekvationen igen, rehistoriserar klassrelationen (vi är inte och kommer aldrig bli ert lyckliga prekariat med småföretagarambitioner). Motståndet i Frankrike är således det mest avancerade försöket hittils att lämna tristessens förhistoria bakom sig och ta steget ur 2000-talet.